Allra roligast var att besöka den traditionellt skötta pistagenötsfarm som Rasouls föräldrar (far) driver. Det var skördetid så jag fick plocka och vara med och se hur nötternas yttre skal sedan avlägsnas varefter de soltorkas i 2-3 dagar innan de säljs.

Sen gick resan till Kerman. Där höll jag ett föredrag om astrokemi på stadens universitet. Enligt de äldsta professorerna var det det första som hållits av en utländsk föredragshållare sedan revolutionen 1979 då Khomeini tog makten, vilket nog förklarar varför aulan var fullsatt snarare än ett enormt intresse för rymden. På universitetet blev jag serverad vatten från kran. Jag hade hittills bara druckit vatten på flaska även om kranvattnet skulle vara drickbart, vilket nog kan stämma men universitetet hade tyvärr sitt eget vatten.

Detta var sannolikt orsaken till att återstoden av roadtrippen, som skulle gått till området runt Shiraz med alla sina sevärdheter från Persientiden, fick ställas in. 

Sista veckan låg jag magsjuk på mitt hotell, så pass dålig att Rasoul serverade mig alla måltider på rummet. Han tog mig även till sjukhus där jag fick dropp och 5 sorters mediciner, till en total kostnad av 70 kr och inga väntetider alls!

Att resa i Iran kan göras billigt. Bensinen kostade under 1 kr litern. Taxi kostade ca 100 kr för en entimmes resa. Hotellrum finns i alla prisklasser, men 100-400 kr per natt i enkelrum ger ett bra rum, liksom 30-100 kr ger en måltid. Mina hotellrum hade toalettpapper och vanlig toalettstol, men normalt sett används istället vattenslang för att spola sig ren och ofta gäller en nedsänkning i golvet istället för toasits. Totalt kostade min resa ca 12000kr. 

Vid nästa besök i Iran vill jag se mer natur. Nu blev det städer med livlig trafik, tutande bilar, avgaser och damm som yrde i mängd, men en kulturellt oerhört intressant resa till ett land med vänliga och trevliga människor, varav många dock vill lämna sitt land. Jag flög från Kerman till Teheran och därifrån hem. Så fort flygplanets hjul lämnat marken på Imam Khomeinis flygplats i Teheran föll så gott som varenda en av kvinnornas huvudbonader.