Första dagen under vår vistelse gav vi oss en bit söderut till Grand Bazaar. Med tanke på trängseln verkade det som de flesta av stadens 15 miljoner invånare bestämt sig för samma sak. Basaren är en av världens största marknader under tak. 61 olika gator, en yta på över 30000 kvadratmeter och i runda tal 4000 affärer - inget för den harhjärtade medelshopparen.

Efter att dag två ha testat de trettiosju olika rörorna på frukostbuffén, offrade vi vars en resa från Welcomekortet och tog spårvagnen till Hagia Sofia, en mäktig skapelse från första halvan av 500-talet. Från att urpsrungligen varit en kristen kyrka, ”konverterade” den till grekisk-ortodox och efter Konstantinopels fall 1453, till moské. Sedan 1934 är byggnaden ett museum där katten på bilden - en av de många väl omhändertagna katterna i staden - utnämnt sig själv till muséeintendent.

I besöket ingick en guide som bland annat uppmärksammade oss på en ditristad signatur från en av våra gamla förfäder, Halvdan Viking, som ”turistat” på plats (även om han kallade staden för Miklagård).

Vårt nästa ”måste” blev en stor upplevelse och utan guide i Topkapipalatset, hade det inte blivit så.

Under nästan 400 år mellan 14- och 1800-talen, styrdes det osmanska riket från palatset av sultanerna. På det 70 hektar stora området som omgärdas av 5 kilometer murar, fanns allt som sultanerna behövde av livets nödtorft; bra möjligheter till försvar mot inkräktare, stora parker, gott om plats för personal, ett gigantiskt kök och naturligtvis ett harem av klass. En idag suggestiv och vacker miljö där man med slutna ögon och stor fantasi kan förnimma hur det var en gång i tiden – och då tänker jag inte bara på haremet utan på den stad med 40000 invånare som Topkapipalatset under många år fungerade som.

Vad som än i dag fungerar i stort sett som de alltid har gjort, är Istanbuls många hamam – badinrättningar. Efter några dagar i en stad av Istanbuls kaliber, känns det skönt och lyxigt att lämna över valda delar av den personliga hygienen till ett proffs. Vi bokade tid på en av stadens äldre – anno 1741 – och lite lyxigare inrättningar, Cagaloglu hamam. Efter en timme med bastu och silkeslen tvagning med ”löddersvamp” storlek större, avslutades besöket med ett glas te och en sötsötsak. 

Pris ca. 500 kronor – den pengen är svår att använda på ett behagligare sätt.

Ibland är det skönt att inte behöva aktivera sig för att få en trevlig upplevelse, så vår sista dag på plats seglade vi ut på Bosporen och fick se det hela på avstånd. Istanbul är en stad som kräver en hel del av besökaren, men som ger flerfalt tillbaka.

Teşekkürler du fantastiska plats, från 6 begeistrade besökare!