Nästa stopp blir strax utanför Brösarp. Här hittar vi Brösarp station, en tågstation som erbjuder turer med ånglok. En resa tillbaka i tiden. En mycket dedikerad lokförare förbereder eldning och berättar engagerat om historien och om resan. Henrik som är vetgirig fick dessutom svar på alla tekniska frågor. Järnvägen kom tydligen till Brösarp redan år 1900, men går nu sedan sjuttiotalet endast som museitågtrafik. Nu styrs kosan mot havet och den illa pittoreska byn Vitemölla. Lite kallt för ett dopp, men värt ett stopp med promenad. Henrik inspekterar hamnen direkt och jag fotograferar och går i vattenbrynet. Här njuter vi av vackra långa stränder, backlandskap och fin skogsnatur. Stora delar är ett naturreservat. Klokt beslut att lämna vår skällande finska spets hemma.

Vi rullar vidare mot Kivik, där vi varit tidigare. Här måste inhandlas äppelmust och gärna något från havet. Jag väljer lite rökt lax och färsk potatis. I hamnen är det alltid mycket folk och det är bra med utbud på snabb, god enkel mat och fika. Personligen gillar jag bäst de gamla kvarteren nära hamnen. Här spenderade författaren Fritiof Nilsson Piraten tydligen somrarna. En bra tid att besöka Kivik är annars på försommaren, då äppelodlingarna blommar för fullt. Även påsken är trevlig, då det är konstrundor. När jag var liten, någon gång på sjuttiotalet, så besökte vår familj Kiviks marknad. Marknaden sägs vara Sveriges största och mest välbesökta marknad och äger rum mitt i sommaren. Det är knallar som säljer allt mellan himmel och jord, mat och underhållning. Jag kom ihåg det som galet, men har inte varit där sedan dess. Detta året var det just ingen marknad heller, p g a pandemin.

Nästa stopp blir Brantevik. Här har Henrik och jag varit tidigare, men som alltid så upplever man nya saker. Vi börjar i hamnen och strosar sedan runt och börjar samtidigt reka något trevligt middagsställe. Vi bestämmer oss för att fortsätta till Skillinge. Vi får ett bord för två på Skillinge hamnkrog. Vi lyxar till det med en jättegod middag och ett glas bubbel till det. Restaurangen ligger vid vattnet, har vita dukar och osar lite flärd. Vi kan ju unna oss detta, då vi bor helt gratis. Det börjar skymma och vi känner att det är hög tid att hitta vår nattplats. Vi litar till att det ordnar sig och åker söderut längs vattnet. Alldeles söder om Skillinge hittar vi den perfekta platsen. Bokstavligen på stranden, med en tall som granne och magisk utsikt. Både Henrik och jag tycker att det är genialiskt och härligt och ibland lite obekvämt att tälta. Vi är i alla fall helt nöjda med vårt beslut. När vi vaknar på morgonen regnar det lite, men inget som stör. Lite morgontoalett och sedan ett dopp i havet.

Är man i naturen, får det vara lite naturligt.

Frukosten tar vi på Olof Viktors på Österlenvägen 86, en bit in i landet. Klart värt ett besök. Otroligt gott och mysigt ställe. Populärt, så ha tid på dig. Vi såklart äter alldeles för mycket och köper dessutom med oss lite från bageriet. Solen skiner och vi åker vidare mot Stenhammarens naturreservat. Henrik badar och jag njuter i sanddynorna. (Det brukar vara tvärtom.) Makalöst vackert!

Kåseberga blir nästa stopp. Tänk så många som vill uppleva höjderna, utsikten, hamnen och inte minst Ale stenar. Ale stenar är alltså en skeppssättning som består av 59 stenar och är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och dessutom Sveriges största bevarade. Den står magnifikt 32 meter över havet på Kåsehuvud med utsikt över den branta kusten och om man har tur även Bornholm. Det blåser en del, så vi väljer att gå nedför branten och följa strandlinjen till Kåseberga. Här doftar det från rökeriet och vi tar en paus i hamnen och delar på en kall Kåseberga färsköl. Vi njuter av sommaren i Sverige och beundrar alla tappra surfare som kämpar i viken.

Vi hittar fler härliga vandringsleder och vi upplever ett rikt fågelliv och betande djur. Det är inte trångt på stigarna alls. Vi träffar knappt någon. Klart njutbart. Glimmingehus hägrar och vi gör ett kort stopp där. Hade varit roligt att få en guidad visning. ”Next time”. Avrundningen och vägen tillbaka till Göteborg blir via slottet Övedskloster. Mycket vackert. Här äter vi våfflor, beundrar de storslagna byggnaderna, den fina gårdsbutiken och gigantiska gårdsplanen. Hit vill jag åka tillbaka. Österlen passar egentligen alla. Det finns oändligt många kaféer och restauranger och gårdshotell och lyxigare boenden. Passar kanske särskilt bra för vuxna par, då det är lugnt, vackert, intressant och romantiskt.

Här vill vi njuta flera gånger.