Jag hade även nöjet att få resa till andra sidan ön. Till Akkaraipattu, där några av mina muslimska vänner bor. Jag åkte bil med en bekant. Vi åkte på förmiddagen och anlände på kvällen. Vi gjorde många stopp på vägen för både mat och fika. I Sri Lanka är allt gott. Fisken, köttet, grönsakerna, frukten, dryckerna. Man kan äta vid ett litet stånd vid vägen och maten är underbart god. Jag var lite skeptiskt i början men insåg att snabbt att maten som lagas även på det allra enklaste stället är jättegod. Jag har aldrig blivi sjuk där. 

I Akkaraipattu var det också mycket regnande men jätteroligt att träffa alla vänner och att se hur barnen vuxit. Det hade gått 4 år sen jag sist var där. Ett av barnen var 6 år nu och hade börjat skolan. Hon kunde både prata, läsa samt skriva engelska trots att deras språk är tamil. Beundransvärt. Hennes ryggsäck var tung av böcker som hon använde i skolan. Imponerande!

Alla barnen kan prata engelska. Tyvärr är det bara några vuxna som kan det. Men med barnen som tolk går det ändå bra att förstå varandra.

Jag lämnade Akkaraipattu med buss en kväll. Resan till Colombo tar hela natten. Det var bara lokalbefolkning och jag i den fullsatta bussen. Så när en elefant går över vägen framför bussen är det bara jag som reagerar. KOLLA, en elefant!! Det finns en hel del vilda elefanter i Sri lanka. Och i Pinnawalla tar dom hand om övergivna elefantungar. (Ligger en bit utanför Colombo. Väl värt ett besök).

I Colombo stannar jag några dagar på ett litet, enkelt, billigt hotell vid Mount Lavinia Beach. Där finns en underbar strand för sol och bad. Där finns även fiskebåtar och att se på när karlarna arbetar är mycket intressant. De ror ut och lägger ett nät som sen dras in till land från båda sidorna. Det är mycket stora nät och de arbetar i timmar med att dra in näten. Har de tur är det mycket fisk men alltför ofta är det en mindre fångst. Det är många som arbetar med samma nät så det gäller att dom får en stor fångst att sälja. Uppköpare kommer till stranden och köper direkt av karlarna. Sen börjar proceduren om igen med att lägga ut näten och ett hopp om en större fångst. 

På stranden finns många små serveringar så det är inget problem om man blir hungrig. Det finns att beställa både mat och dryck. Till exempel färskpressad mango, vattenmelon, banan mm mm. Allt är gott även den inhemska ölen, Lion. Maten är obeskrivligt god och portionerna rejäla.

När jag återvänder till Kaluthra vill jag fara och se när dom tar upp sand från flodens botten. Kan det verkligen vara sant… Vi åker mc och letar uppefter floden. Vi hittar karlarna som jobbar för fullt. De fridyker upp till 30 meter och tar upp hinkar med sand. Sanden används bland annat till husbyggen.

Allt har ett slut, så även denna resa. Det nygifta paret skjutsar mig till flygplatsen efter en trevlig middag i deras hem. Jag vinkar adjö och påbörjar min resa hemåt. Jag längtar redan till mitt nästa besök på pärlan i Indiska Oceanen.