Av våra levadavandringar vill vi nämna Levada das Rabacas från Encumeada uppe i bergen på 1000 m höjd med fina vyer och spännande tunnlar. Den längsta tunneln (2km) är numera stängd för turister. Levada Risco och levada 25 Fontes (slås ofta ihop till en tur) startar också uppe i bergen. Eftersom många går här, är en delsträcka enkelriktad då levadakanten är för smal för möten. Vi gjorde 12 levadavandringar och rekommenderar att man har guidebok eller broschyr från turistinformationen för att välja mål. Om man inte vill hyra bil och köra själv, kan man delta i organiserade vandringar med buss och guide. Bilkörning upp till bergen är spännande på smala serpentinvägar över stup och på trånga, branta gator genom byarna. På högplatån (1500 m) kan man plötsligt möta kor i dimman.
Om man vandrar på Madeira, får man helt enkelt inte missa att gå upp på toppen av Pico Ruivo 1862 m Madeiras/Portugals högsta berg. Det finns tre vägar dit med olika längd och svårighetsgrad. Vi som pensionärer med lite krämpor, valde den enklaste vägen från Rancho Maderienne. Bilresan dit upp är också ganska intressant. Från toppen har man naturligtvis fantastisk utsikt. I november är det ofta klara förmiddagar och sedan mulnar det, så åk i tid.
Den östligaste delen (fingret) Ponta Sao Lourenzo måste man absolut vandra ut på. Stanna till och fika vid serveringen ”oasen med palmer” och fortsätt sedan styrkt av förtäringen upp på toppen. Härlig vy över sydkusten och man ser flygplatsens landningsbana på höga pelare med motorvägen under. Ute på udden regnar det sällan, men blåser oftast. Parkeringen blir fort full, så åk i tid.
Vill man ta det lite lugnare en dag, så rekommenderar vi antingen Teleferico (linbanan) från Funchal upp till byn Monte.
Strosa runt lite och titta gärna på tropiska trädgården och åk ev. traditionell gatusläde ner. Ett annat alternativ är att gå strandpromenaden i Funchal. Vid slutet av promenaden finns en stor badstrand och alldeles före den en ”blåvit” fiskrestaurang, som ska ha jättegod mat. Den är stängd på måndagar och därför missade vi detta.
En vandring väl värd mödan är från Pico/Eira do Serrado (dit alla turistbussar åker) på den gamla postvägen till byn Curral das Freiras, där man med fördel äter rostade kastanjer på en uteservering och besöker kastanjemuséet. Buss eller vandra tillbaka.
De naturliga havsbassängerna i Porto Moniz i nordväst är också spännande, men kolla att det inte blåser för mycket innan du åker dit – i alla fall om du vill bada.
Missa inte heller turistattraktionen Cabo Girao en liten bit väster om Funchal. En spännande utsiktsplats över ett stycke nerrasat land 550 m nedanför. Här finns naturligtvis allt att handla för turister – en korkhatt kanske?
Vädret i november var som svensk sommar, men uppe på högplatån Paul da Serra (ung. 1500 möh) var det mest dimma, låga moln med regn och blåst samt 8-10 grader varmt. Samtidigt hade vi 23 grader och sol vid sydkusten.