Haleakakratern påminner om ett månlandskap och används därför till att träna astronauter inför månlandningar. De stora surfvågorna som brukar synas på Mauis norra stränder lyste tyvärr med sin frånvaro. Men ute i havet låg surfare och väntade på den stora VÅGEN. 

Nästa morgon vaknade vi i Honolulu på Oahu. På kajen dansade och sjöng hula-hula flickor och välkomnade oss. Pearl Habour och Waikiki beach är de stora turistmålen på Oahu men för att se det mesta möjliga av ön valde vi busstur igen. Besökte Byodo-In, ett buddistiskt tempel med underbart vacker trädgård och dammar med vackra karpfiskar. Även på Oahus norra stränder låg surfarna ute i havet och väntade på den stora VÅGEN.

Provsmakade ananasglass på Dole Plantation, en av Oahus mest populära utflyktsmål. Tillbaka i Honolulu tog vi en kort spårvagnstur innan ombordstigning på Summit.

Nästa morgon vaknade vi i Hilo på Hawaii. Helt spontant hoppade vi på shuttlebussen in till Hilo och hamnade på ett köpcentrum! Inte det vi tänkt men resan resulterade i en CD med Jon de Mello och hans underbara stämma sjungande ljuvliga hawaianska sånger. Och till makens stora förtjusning var parkeringen utanför fylld med fina veteranbilar och motorcyklar.

På kvällen när vi lämnade Hilo passerade vi den aktiva vulkanen Kilauea Vulcano och såg den röda heta lavan rinna fräsande ner i havet. Sista stoppet på Hawaii var Kailua-Kona. Gjorde ett kort besök med tenderbåten in till Kona och köpte några minnesprylar. Sen var det good bye Hawaii och den 4 dygn långa resan tillbaka till San Diego startade.

Själva upplevelsen ombord på kryssningsfartyget har jag utelämnat. Den var som en kryssning brukar vara, avkopplande med allt du kan önska dig. Och så all den goda maten!

Hawaiiöarna är verkligen något att besöka. Atmosfären är lika mysig som man föreställt sig. Det som är lite jobbigt är den långa resan dit, även om man utesluter 4 dygn på ett kryssningsfartyg, samt att tidsskillnaden är -11 tim mot hemma i Sverige.