Återigen en känsla av tidsresa, till tidigt 1900-tal med enkelt jordbruk, orörd natur, bad i kallt vatten; överallt fanns det möjlighet att dricka rinnande vatten direkt från källor. Efter en god natts sömn var det bokat en liten historisk tur med en tyvärr icke-engelsktalande guide… han ledde oss mer runt och vi såg ett torn där man stängde in bovar för att skydda dem från hämnd av de drabbade. När familjerna kommit överens om vad straffet skulle bli kunde boven komma ut utan att bli ihjälslagen. Vi vandrade även bort till Thethis berömda vattenfall. Och så träffade vi på den lokala pensionerade läkaren som bodde i vårdcentralens mottagningsrum tillsammans med sin manlige sjukskötare och tillika städare. 

Resan från Thethi-dalen gick återigen på om möjligt ännu sämre vägar, vi körde minst en timme i max 15 km/h. Väl framme i norra Albaniens större stad Shkodra hade vi bokat en taxi som skulle ta oss till Himare vid Albaniens sydkust. Bilresan kostade ca 2000 kr och var ett sätt att ta oss snabbt söderut, trodde vi… men vi fastnade en hel dag i bilköer.  Det var efter midnatt när vi kom fram till vårt enkla boende, tre förhyrda dubbeltält på ett område mycket nära vattnet. Enkelt och obekvämt, ca 2000 kr för tre nätter för sex personer 10 meter från vattnet. Här kunde vi hoppa i från en brygga, sandstranden fanns 15 minuters promenad bort.

Trots värme kring 35 grader var det skönt vid våra tält under träden, det var trots sin enkelhet ljuvligt! Och ölen var billig och kall, 20 kr flaskan.

Vi njöt av sol och bad och lite strandliv i några dagar och klippte vårt hår för 50 kronor. Vi vandrade upp till gamla Himare på höjden. Albanien är så fullspäckat av historia att vi kände att hit måste vi resa igen. Inför hemresan for vi åter till Tirana för en natt på lyxhotell. Vi tog bussen för 280 kr för oss alla sex klockan 05.15 för vi ville ha en längre dag i Tirana. Ett alldeles utmärkt hotell kostade ca 2000 kr per natt för sex personer, tre dubbelrum. Vi gick en guidad tur, jag rekommenderar varmt ”Free Walking tours” som finns i de flesta storstäder och guiden betalas med dricks. Vår unga guide gav oss en historisk inblick i detta så länge slutna land medan vi vandrade runt till minnesmärken, statyer, kyrkor och byggnader. Guiden meddelade glatt att i dagarna hade första Burger King etablerat sig i Tirana – han såg detta positivt med tanke på arbetsmöjligheter medan vi tänkte i stillhet att det blir en förlust för den egna matkulturen. På bästa plats, mitt emot fd diktatorn Hojas hem hade KFC etablerat sig bara för någon månad sedan. Vi hann med ett museum, Bunk’art, på morgonen innan taxin tog oss till flygplatsen och när vi väl kom till Kastrup så mötte flygplatsräven oss (han bor på parkeringen). 

Vi konstaterade alla att till Albanien återvänder vi gärna till och av flera anledningar; naturen, havet, historian, vinet och maten vid havet… och innan det blivit alltför internationaliserat…